Linas tankar

Tillit

En fin kväll ute på ridtur med mina hästar börjar jag fundera kring ordet ”Tillit”. Det är ett ord som inte används så ofta nu mer. Det tillhör i alla fall inte dom där poppis-orden som anses inne; sådär som ”grit” eller ”hälsoboosta”  eller att nåt ”levererar”. Ändå är ”tillit” ett av dom finaste ord vi har, om man tänker på vad det står för. Att känna tillit. Att lita till någon eller något som man uppfattar som stabilt . Nåt som är sant för en, eller tryggt… Tillit är varsam och värdefull, för man kan inte domdera med den. Read more…

Allt liv

Om allt liv egentligen bara är olika förnimmelser eller sidor av samma tillstånd, eller säg olika uttryck för samma varande, då finns inget löstagbart ensamt litet ”jag” som kan härja runt i nån sorts livets sandlåda och kasta spadar, känna sig förorättad, roffa åt sig, kalla nåt ”mitt eget” eller bestämma spelreglerna. Då finns bara ett helt och odelbart ”vi” som vi alla får uppleva tids nog. Den tanken föder omtanke.

Tankar tänkta tidigare dagar

En kväll i augusti Jag vill kura skymning Jag vill sitta varm och inbäddad, i närhet och kura skymning. Själva orden andas doft och ljus och vemodslycka och nå´n sorts högtid. Att kura skymning kräver närvaro.  Att ta avsked av sommaren och ljusvärmen och flyttfåglarna och barfotagräset och skogshallondoften kräver att man är sanningsenligt närvarande och lyssnande. Att lämna över minnen och upplevelse. Aningar och längtor och kvillerlycka och njutning. Tårar och avskedsömhet och dagar som fick färdas någon annanstans. Den där känslan som sveper med en just i skymningen; att livet är så skört och så starkt och så Read more…