Linas tankar

Tillit

En fin kväll ute på ridtur med mina hästar börjar jag fundera kring ordet ”Tillit”.

Det är ett ord som inte används så ofta nu mer. Det tillhör i alla fall inte dom där poppis-orden som anses inne; sådär som ”grit” eller ”hälsoboosta”  eller att nåt ”levererar”.
Ändå är ”tillit” ett av dom finaste ord vi har, om man tänker på vad det står för.

Att känna tillit.
Att lita till någon eller något som man uppfattar som stabilt .
Nåt som är sant för en, eller tryggt…

Tillit är varsam och värdefull, för man kan inte domdera med den.
Tillit får man av någon eller känner för någon för att det har med ens hjärta att göra.
Och jag tror att vi ska vara väldigt rädda om tilliten. Livet blir kanske inte mer problemfritt om man äger tillit; sorger och lyckor är inslag i allas livsväv hur man än vrider och vänder sig, men om man får känna tillit kan man ha nån sorts botten.

Som en varm famn att luta sig mot. Eller ett par ögon som förstår utan att man behöver förklara något.

Hästarna följer varann i sommarkvällen. Varm kropp mot min handflata. Jag vill färdas så här genom livet. Långsamt, lyssnande och kännande.
Med tillit.



No Responses