Archives

”Våga lev personligt”

”Våga lev personligt” har jag skrivit åt mig själv på en lapp. Jag vill lyssna till det lågmälda och spröda i tillvaron. Jag vill förnimma det subtila. det andäktiga och vördnadsfulla och livsbärande. Inte plagiera, inte följa upptrampad stig utan eftertanke. Vi får ofta för oss att vi strävar på och lever för att få vara lyckliga, men vi känner inom oss att det där stämmer ju inte. För när vi börjar fundera över vad lycka är för oss, så är det sällan vi beskriver lycka som det som vi allmänt benämner som ett lyckligt liv. Det är längre in Read more…

Tillit

En fin kväll ute på ridtur med mina hästar börjar jag fundera kring ordet ”Tillit”. Det är ett ord som inte används så ofta nu mer. Det tillhör i alla fall inte dom där poppis-orden som anses inne; sådär som ”grit” eller ”hälsoboosta”  eller att nåt ”levererar”. Ändå är ”tillit” ett av dom finaste ord vi har, om man tänker på vad det står för. Att känna tillit. Att lita till någon eller något som man uppfattar som stabilt . Nåt som är sant för en, eller tryggt… Tillit är varsam och värdefull, för man kan inte domdera med den. Read more…

Allt liv

Om allt liv egentligen bara är olika förnimmelser eller sidor av samma tillstånd, eller säg olika uttryck för samma varande, då finns inget löstagbart ensamt litet ”jag” som kan härja runt i nån sorts livets sandlåda och kasta spadar, känna sig förorättad, roffa åt sig, kalla nåt ”mitt eget” eller bestämma spelreglerna. Då finns bara ett helt och odelbart ”vi” som vi alla får uppleva tids nog. Den tanken föder omtanke.